Att bo med sig själv
Nu har jag bott alldeles själv i två år. (Innan dess bode jag ju lite själv fast inte på samma sätt)
Under dessa två år har jag dock bott hos familjen Rath i tre månader. Dessa tre månader fick mig att inse hur extremt egoistisk jag är. Jag gör ju precis vad som passar mig hela tiden (om man räknar bort jobbet).
På ett sätt är det fantastiskt, jag gör vad jag vill ,alltid i princip. Det lite smått läskiga är då hur jag i framtiden ska kunna släppa in en annan människa i mitt liv. En människa som kankse inte städar på MITT sätt, lagar mat när JAG är hungrig, går på gymmet när de passar MIG!! Obehaglig tanke men jag tröstar mig med att jag ska tycka om denna människa så pass mycket att det är värt en förändring i MITT schema! Ja vi får väl se, lite tankar bara:)
Idag har varit ännu en bra dag på jobb. Folket jag arbetar med är ljuvligt, barnen är ljuvliga och sånt:)
Längtar redan till imorrn hehe:)
Sen väntar en helg som verkar bli helg okej:)
Pussen kramen klappen
skriven
Hahaha Cajsa! Jag är också sådär :) Får jag inte det som jag vill ha det så blir jag putt, men det positiva med det är att man faktiskt kan sätta sig själv först och ser till sina egna behov :) att lära sig kompromissa gör man nog ändå! (om ens käraste är värd det ;) ).